Hänt i december: Umeå och Birgitta

Innan året avslutas och min postdoctid närmar sig sitt slut, återvände jag ännu en gång till Umeå för att presentera den forskning jag gjort i år för VTM-gruppen (eller USSTE på engelska) vid Umeå universitet, där jag varit inkopplad sedan i vårvintras. Som ett sorts avsked höll jag en föresläning om klosterforskarnas i Finland internationella nätverk (i praktiken Sverige och Estland) på självaste Finlands självständighetsdag, som ju är en ledig dag hos oss - mitt jobb som tf. arkivarie led med andra ord inte nämnvärt av min resa till Sverige. Denna gång följde hela familjen med för att se vad det där Umeå egentligen är, dit mamma reste titt och tätt i våras. Vi stannade på hotell Scandic i Umeå, och eftersom vi var här med bil var det lätt att röra sig i staden. Mattan i hotellet var synnerligen intressant för en som förstår sig på lieux de mémoire och turism (se bilden ovan): Sverige, viktiga orter, symboler anknutna till dem, fornminnen och allt förbundet från Skåne till Lappland med vägar. Det kunde skrivas en hel artikel om denna matta...

Finlands flagga vajade med EU:s och Sveriges utanför Umeå stadshus på Finlands självständighetsdag 6.12.2013.

Det var dock ett sorgligt budskap som nådde mig inför min resa: emeritusprofessor Bosse Sundin hade gått bort. Han var ju alltjämnt aktiv som forskare och ett stort stöd för de yngre generationerna, eftersom han frekventerade universitetet och alltsomoftast satt med på fikastunderna - då fick jag även bli bekant med honom. Ändå orkade många kolleger och vänner komma och lyssna på mitt föredrag, trots de sorgliga nyheterna, det är jag tacksam för. Det var även fantastiskt fint att få stifta bekantskap med hela gruppen och dess verksamhet överlag i år, och delta i seminarier och diskussioner. Jag hoppas även andra finländare vågar ta sig till Umeå och VTM - det var en givande upplevelse, åtminstone för mig. Nästa år vankas kulturhuvudstadsår för staden, och antagligen kommer jag hit minst än en gång - så pass mycket trevligt program utlovas, inklusive intressanta utställningar på Västerbottens museum, som nu ännu var ganska tyst vid vårt besök, eftersom de rustar inför 2014.

Roger Andersson från Stockholm berättar om sitt birgittinska projekt.

Men snart var det dags för temat för min evighetsforskning igen: Birgitta och birgittinerna. Under ett års tid har jag planerat ett seminarium och böcker om birgittinerna och Finland tillsammans med mina forskarkolleger och vänner här i Finland. I samarbete med Finska kyrkohistoriska samfundet arrangerade vi så äntligen ett endagsseminarium finansierat av Otto A. Malms donationsfond och Letterstedtska föreningen samt Nådendals museum/stad. Vi knöt även an till Nådendals 570-årsjubileum som inföll i år. Seminariet var gratis för publiken och vi kunde vara mycket nöjda, när hela salen 505 på Vetenskapernas hus i Helsingfors var välfylld, med ett femtiotal åhörare trots julstressen (datumet var nämligen 17.12). Seminariet inleddes med hälsningar av arrangörerna och sedan med våra utländska stjärnor: docenterna Roger Anderssons och Claes Gejrots anföranden om sina pågående projekt och intresseområden.

Jesse Keskiaho beskriver de olika skrivarnas handstilar och hur samma händer kan kännas igen i olika texter.

Efter lunchen fick vi höra unga finländska forskare, som specialiserat sig på olika aspekter rörande birgittinerna i Finland. Vi kunde vara mycket stolta över den tvärvetenskapliga variation seminariet kunde erbjuda: doktor Jesse Keskiaho presenterade några fragment rörande birgittinernas skrivare i Finland, doktorand Ville Walta talade om Nådendals arkiv - mycket intressant för den som är intresserad av arkivering må jag säga! Doktorand Mikko Kauko presenterade därefter handskrifte A49, som just nu håller på att bli översatt till finska från fornsvenskan.

Efter kaffepausen vidtog docent Päivi salmesvuori, som talade om varför Birgitta överlag ville grunda en ny orden. Därefter fick vi höra skön sång, eftersom doktor Hilkka-Liisa Vuori presenterade nunnornas sång, Cantus sororum, som var temat för hennes avhandling år 2011. Som musiker sjöng hon även delar av de källor, hon presenterade. Det var med andäktig tystnad publiken hänfört lyssnade till ett exraordinärt föredrag. Efter detta fick vi se bilder av konstverk, då doktor Elina Räsänen presenterade träskulpturerna i Nådendals kyrka och dryftade deras ursprung och förlagor. Det var med alla sinnen man deltog i denna session, med andra ord.

Hilkka-Liisa Vuori sjunger och berättar om systrarnas tidebön under medeltiden.

Dagen avslutade med föredrag av docent Kari Uotila som i åratal grävt ut i både kyrkan och intill den i Nådendal. Hans resultat av utgrävningarna var mycket informativa att lyssna till och vi får väl se vad mera vi ännu i framtiden kan få ut av det myller av fynd som han under årens lopp påträffat och all den info han samlat in, senast dondrokronologiska dateringar. Härefter presenterade professor Markus Hiekkanen några tankar kring Nådendals kyrkas historia och ifrågasatte en del äldre tolkningsmodeller av byggandet. Slutligen talade jag om mitt forskningsämne kring historiebruket i Nådendal under modern tid och framförde en ny aspekt som inte tidigare behandlats nämnvärt, dvs. en konstnärshem med Birgittabilder i Nådendal. Mer om detta följer dock senare i samarbete med Nådendals museum, har vi kommit överens - väl så!

Kari Uotila från Åbo berättar om resultaten från åratal av arkeologisk verksamhet i Nådendal. Ville Walta lyssnar.

Kommer det att bli en ny Birgittabok om Finland - kanske det: i samarbete med Nådendals museum och Finska kyrkohistoriska samfundet - det är alltså bara att kavla upp ärmarna för mig. I varje fall var seminariet lyckat och det var underbart att få samlas igen och diskutera om detta. Birgitta hypade ganska hårt 2003 och det är synd att det nu känns som ett förelegat ämne för många - förhoppningsvis kunde vi på seminariet komma till en annan slutsats: Birgitta är för viktig för att glömmas bort, bara för att inga jubileer nu arrangeras och påkostas. Det dök dock upp en tanke på seminariet om ett annat jubileum, som faktiskt infaller nästa år, dvs. salige biskop Hemmings. Han skrinlade nämligen 1514. Docent Osmo Pekonen föreslog att detta borde uppmärksammas - vi får väl se vad det nya året för med sig! Det är alltså inte ett avsked jag gör, då denna blogg om ett liv från en postdoctid avslutas - utan med tanke och blick inriktade på framtiden, framtida forskningsämnen och framtida aktivitet som forskare. Tack för mig och välkommen 2014!

Intensiv början på hösten: arkivbildning, utställning, seminarie- och bokprojekt!

Hej igen - jag har inte hunnit skriva, men försöker berätta litet om vad som hänt under sensommaren och början av hösten 2013. Jag har nämligen arbetat både mot betalning, men även pro bono. På sommaren publicerade ju min artikel om forskaren Gunvor Kerkkonen (1903-2002), vilket hade inneburit att även bekanta sig med ett digert, osorterat arkivmaterial hemma hos hennes döttrar (se bilden ovan, men här är alltså bara en del av alla lådor som finns). I början av september måste en första genomgång och sortering av materialet ske pro bono, eftersom rädslan för att ett ypperligt material går till spillo är överhängande. Det är även skönt för döttrarna att få bli av med materialet så småningom. det handlar alltså om hundratals brev, manus och annat material från föräldrarnas liv (Gunvor och hennes make, riksarkivarien Martti Kerkkonen (1905-1990)). Eftersom ingen finansiering för arkivbildningen förelåg gjorde jag den första tio dagar långa sortering pro bono. För att kunna fortsätta måste jag dock ansöka om stipendium - och håll tummarna: materialet är fint. Ur en vetenskapshistorisk synvinkel är det alltså fråga om ett digert material som bland annat belyser forskarnätverk i Norden. Gunvor var nämligen delaktig i det stora utgivandet av Kulturhistoriskt lexikon, vilket producerat ett stort brev- och manuskriptmaterial väl värt att bevara. Jag hoppas alltså att jag får återkomma till detta arkivmaterial i denna blogg.

I slutet av september ordnade Lempäälä (de har en "Birgittakyrka", se ovan) Birgittaseminarium, som lockade en liten och hängiven publik. Seminariet var en del av Birgittaveckorna som firas på orten under hösten. Jag har fått äran att delta i många av dessa seminarier, vars primus motor är rektor Raili Reini (se nedan). Det första seminariet arrangerades under Birgittajubileet 2003 och traditionen bär vidare. Denna gång uppträdde undertecknad med tankar kring historiebruk i Nådendal, vilket följdes av doktoranden Leena Enqvists presentation av mat och dryck i klostret Syon abbey och hur man åt, vad man åt och varför man vet allt detta. Det var ett mycket intressant material som presenterades: nunnorna var medlemmar av eliten och detta sågs även i matkulturen, som bestod av hälsosam mat med fina kryddor. Till skillnad från hovet, åts dock en relativt enkel måltid, men Enqvist spräckte alltså hål på myten om nunnorna som livnärda på vatten och bröd. Efter denna presentation följde en paus, varefter doktoranden Aila Viholainen presenterade sin pågående forskning om de medeltida stenkyrkorna i Finland ur en forskningshistorisk synvinkel, främst gällande tolkningsproduktion av kyrkornas medeltida målningar. Eftersom avhandlingen snart föreligger, berättar jag säkert mer när det blir aktuellt igen! Sari Katajala-Peltomaa uppträdde därefter med ett föredrag som baserade sig på hennes och Ville Vuolantos senaste bok om barndom och barn under antiken och medeltiden. Idag presenterade Katajala-Peltomaa främst under, där man bett Birgitta om hjälp särskilt för att rädda sina barn. Slutligen avslutade seminariet på eftermiddagen med konst: Ilkka Mäkinen presenterade Tarikkas Pirkitta legend, som uppfördes av Eeva Petäkoski på ett mycket rörande vis. Det handlar alltså om en 1600-talsdikt om kyrkans grundande, där Birgittas och Magdalenas helgonbilder avgjorde kyrkans placering i början av 1400-talet. Stenkyrkan är dock yngre i och för sig, men dikten är ju fin ändå, vilket gjort att Birgittatraditionen i Lempäälä lever och mår bra trots dess tvivelaktiga historia. Ett bra exemepel på någon form av äldre, invented tradition och historiebruk i dagens värld, som ändå ger mening och bildning åt lokalsamhället. Tack Lempäälä för detta fina seminarium år 2013, vi ses igen 2015!

Jag håller även på med att skriva manus för Mörskoms medeltid, men återkommer nog snart även till detta projekt bara det framskrider litet mer. Det är ganska stressiga tider just nu, eftersom jag också håller på med seminarieförberedelser inför Finska kyrkohistoriska samfundets och Nådendals Birgittaseminarium i Helsingfors, som kommer att vara gratis för allmänheten och arrangeras i Vetenskapernas hus 17.12.2013. Men, jag återkommer även till detta evenemang så småningom! Nådendal firar 570-årsjubileum i år, vilket även föranleder att jag skall uppträda med föredrag i Nådendal 25.10. Jag återkommer om detta, som sagt!

Sedan maj har jag även varit anställd av Minnesvårdarna r.f. i deras 25-årsjubileumsutställning, som öppnade i Johanneskyrkans krypta i fredags (se ovan) och är öppen i två veckor från och med idag, 14-19 - välkomna! "Döden mitt i livet" handlar och minnes- och begravningskultur och vi har en hel del kuriösa föremål presenterade: diktaren J. J. Wecksells dödsmask från SLS, hårsmycken, en vacker sorgdräkt från Esbo stadsmuseum etc. Vernissaget gick strålande med pastor Busck-Nielsens requiemmässa - jag fick agera ljusbärare, litet nervigt eftersom jag haft 20-årspaus i aktivt församlingsarbete och dylika uppdrag i mässan. Likvagnarna från ingå och Liljendal samt likbilar från Nyman och Mikko Monenen väckte uppmärksamhet under vernissaget, se nedan - de var en ståtlig syn! Kom och ta er en titt på utställningen om ni rör er i Helsingfors - gratis inträde! Men, nu måste jag arbeta igen. Jag bloggar vidare med mera händelser inom en snar framtid.

Birgitta - ett ständigt återkommande tema

Det var meningen att jag skulle ta mig av och an till Umeå nu i mitten av april, men lille Emil blev sjuk och Mikko hade viktiga möten etc., så det blev på mitt ansvar att ta hand om lillen och de andra barnen här hemma. Vårstädning, öppning på mormors och morfars torp etc. vårsysslor har även liksom tagit musten ur mig - jag lider troligen av att batteriet piper tomt under denna försenade vår. Något roligt har ändå hänt:
1) Ett projekt om studenternas insamlingsresor på 1870-talet som jag deltar i med doc. Markus Hiekkanen och fil.dr Leena Valkeapää, båda mycket eminenta och erfarna forskare, fick en liten slant till av Nylands kulturfond - inte mycket, men i varje fall något som får en att tro på att vår bok en dag blir av. Något att se fram emot i sommar, särskilt eftersom projektet tangerar "min" fornforskare R. Hausen.

2) Jag fick äran att hålla föredrag om min (snart gamla) doktorsavhandling - kul att någon ännu vill höra om den - nämligen om historiebruket i och av Nådendal, för Birgittasystrarans vänner rf. i Åbo. Då jag arbetade som sekreterare för det finländska Birgittajubileet bad ordförande, prof. Päivi Setälä, mig ta kontakt med denna ekumeniska krets, som grundades kort efter systrarnas ankomst till Finland i slutet på 1980-talet och vars avsikt är att stöda deras verksamhet, och vi blev således medlemmar i föreningen för över tio år sedan. Jag har hållit kontakt med dem nu och då och skrivit i tidningen om min forskning och nu fick jag även vara årsmötestalare. Föredraget på en timme födde god diskussion och innebar intressanta och hjärtliga möten på Birgittinernas kloster/gästhem på Ursinsgatan i Åbo. Det var roligt att vara tillbaka här också - jag frekventerade stället under Birgittaåret 2003 och har även besökt dem senare i anslutning till min forskning. Kyrkoherden emeritus och teol.dr Rauno Heikola, som jag intervjuade till avhandlingen men aldrig personligen träffat, var på plats och tackade för föredraget och vi fick talas vid en stund. I festsalen öppnade samtidigt en bokutställning om Birgittarelaterade böcker, som presenterades av Airi Forssell. Värt att notera är även, att utställningen är ännu öppen för besök där i gästhemmet och bilder och texterna av Birgitta härrör sig faktiskt från en donation: omkring år 1995 anordnade Nationalbiblioteket en Birgittautställning som byggdes av forskaren Lena Huldén och dessa ingick i utställningen där (se bilden ovan). De är med andra ord bevarade av Birgittasystrarnas vänner och återanvänds kreativt nu i denna lilla utställning, som även vill lyfta fram 570-årsjubileet av grundandet av Nådendals stad, som de facto infaller i år. Fint! Det förefaller som om Birgitta och birgittinerna är något jag alltid återkommer till. Ifall lyckan står bi får jag även projektpengar för Birgittarelaterade böcker samt ett seminarium senare i vår - håll tummarna! Det vore verkligen trevligt, eftersom Birgittaforskningen blomstrar i Finland just nu, särskilt bland unga medeltidsforskare.

I sköna maj ämnar jag äntligen åka upp till Umeå igen ifall allt går enligt planerna, en sista gång som postdoc för Niilo Helanders stiftelse. Förhoppningsvis får jag nya krafter att slutföra de tre artiklar jag har på gång - en är ju nästan klar, som jag sade senast, och så kan jag gå vidare mot nya mål och nya projekt. Det har varit givande hittills och en månad är ännu kvar - hipphurra, glad Valborg, som man säger i Finland!