Mitt liv som postdoc med finansiering inleddes redan våren 2011, då jag började med min nuvarande forskning som berör arkeologihistoria och arkeologibruk, säsrkilt den finländska klosterforskningen och tangerande ting. Jag har redan kommit ett stycke på väg och publicerat litet, men även andra projekt som varit viktiga att avsluta har fått min tid. Nu ville jag dock slå riktigt slag i saken och utnyttja min status som forskare finansierad av Niilo Helanderin säätiö, och lägga i en högre växel.
Med hjälp av en vänlig inbjudan från Umeå universitet, Institutionen för idé- och samhällsstudier, och tack vare min opponent för avhandlingen, professor Christer Nordlund, kunde jag ägna vårterminen 2013 till samarbete och utbyte med forskargruppen han leder, för
Vetenskaps-, teknik- och miljöstudier.
Jag anlände alltså igår med båt från Vasa och insåg vissa faktum: det lönar sig att ha litet cash, eftersom det går behändigast att betala bussen från hamnen till Umeå centrum på det viset. Vägen är mycket lång. Tur att det finns taxin också. Trafiken i staden verkar löpa fint: bussarna var lätta att ta direkt från Vasaplan till Campuset. Mina första intryck av min första dag är följande: det är mycket spännande att vara här, redan nu har jag träffat många kolleger och fått se mig omkring på campus. Campuset, som ligger närmare centrum än vad jag först trodde, är enhetligt och litet besvärligt är det att orientera sig i byggnaderna, rättare sagt detta komplex för Humaniora, men det skall väl gå bättre imorgon. Ett besök i Universitetsbiblioteket gjorde mig smidigt och snabbt till en lycklig innehavarare av ett nytt bibliotekskort och samtidigt fick jag mig en promenad i området, som är stort och tättsått med monumentalkonst. Det här verkar vara Norra Sveriges bultade universitetshjärta, med ståtliga byggnader och aktiva studeranden, forskare och lärare.
Ännu ikväll skall jag ta mig en titt på stadsbiblioteket och dess utbud. Nordlund har vänligen informerat mig om diverse program under veckan, olika seminarier och föredrag, vilka jag kommer att frekventera efter bästa förmåga. Och björkar har jag även sett, de vajar glatt i snöstormen och hälsar mig välkommen. Tack!
